multa

speed of light
speed of sound

Det var en bra konsert och det var en bra kväll. Men Globen är påtok för stor. Har aldrig varit på en sådan stor konsert och jag säger nevah igen. Kändes litegrann som om han gjort det lite för många gånger. Men trots allt var det bra. Mysigt och trevligt och gosgubbigt. Drömma sig bort till sextiotalet.



På bussen idag, mellan Mora och Rättvik var the topic of the day att det stod en grå buss på busstationen, som inte tillhörde Dalatrafiken. Jag satt där, bland de andra pensionärerna och lyssnade på deras olika teorier om var den kom ifrån. Ända från Örebro? Strax efter klev det på två tioåriga killar. En av dem berättade för den andre om hans tjocka katt. Den var jättetjock och hette Newton. Newton? skrattade den andra killen. Ja, säger den första och berättar stolt att det finns en tjej i Amerika, som är skådespelare, och som heter Newton i efternamn.

Naturligtvis satt jag där på bussen och gjorde allt för att hålla mig för skratt. Nästan allt i alla fall. Hihi. Behövdes mitt i all hopplöshet som tynger ner mig. But soon it is fredag!

Fortfarande lite spillevinker i magen men det blir nog fler ikväll när jag blivit lite piggare. Gäsp. Men laddar för fullt med itunes just nu. Men borde plugga istället. Som vanligt. Och jag som hade tänkt gå ut och springa idag. Men självklart är det alldeles blött och vitt och kallt. Undanflykter. Hähä. Får bli en långpromenad istället.

Vid frukosten igår så frågade jag om någon kom ihåg det där barnprogrammet där det var en snubbe som ritade i en låda med filmjölk. Det var det ingen som gjorde. Men Viktor visade mig den här balla människan istället:

En blandning mellan seghet och spralllighet. Ja, det är jag idag. Seg för att vi gick och la oss så sent igår och sov så länge i morse. Och då blir man, ni vet, slow hela dagen. Men sprallig för att, öh, en massa saker! Har kanske inte mått på topp senaste veckan men helgen var good. I fredags samlade Berra och jag ihop alla våra sista mynt för att ha råd att dra in till Skanstull och hyra lite filmer. Tragiskt nog somnade vi innan kvällen hade börjat. Trötthetsflow you know. När vi vaknade dagen efter var det vår och varmt. Det luktade torrt grus och torrt fjolårsgräs när vi vandrade runt i Enskede. Härligt!

På kvällen blev det film och äventyr med några andra. En annorlunda slags utgång kan man säga. Men jag gillart såklart. Åh. Fjärilar i magen. Och bättre blir det med Bob imorn!

Scheisse vad hela kroppen känns som en förlamad val. Har stått upp nästan hela dagen med ett leende bort till öronen och jag vet inte hur många gånger jag har sagt meningen "Hello, may I help you?". Men man känner sig sjukt vuxen och prydlig i sin outfit. Imorgon är det tio timmar till, vilket jag inte ser sådär galet mycket fram emot. Men jag är glad ändå.

You always pass failure on the way to success

Passande rad som en msnkontakt råkade heta. Igår var en megabra dag full av action. Är ju en sån som gillar när det händer saker.  Det var utbildning inför imorn och KTH och Kim och pastasås och gitarr och Håkan och Barbapapparemixer. Sen var det lite mer gitarr. Lördagskvällen innan var också fin. Summan av kardemumman är alltså att jag ger söndagen fem av fem toasters. Idag var en inte alls lika bra dag men det behöver vi ju inte tala om, när vi har hela söndagen att glädjas åt. Imorn kommer jag gå klädd som en flygvärdinna och prata engelska hela dagen. Den du!

Framgång föder framgång. Och tvärtom

Sådär vid halvåtta i morse, på en lördag icke att förglömma, tog jag på mig skor och ryggsäck och gav mig ut på en promenix. Hurtigt tänker ni då! De flesta byarna jag passerade sov och tror inte jag mötte en enda bil. Bara en och annan hundägare. Fast helt säkert vet jag inte, hade tankarna på annat. En timme senare satt jag på ett tåg bredvid ett iskall fönster och ett ofungerande element. Vilket gjorde det omöjligt att somna. Vilket var min plan. Att sova alltså. Istället fick jag sitta och dryga och göra ingenting. Mest satt jag och luktade faktiskt. På en tant. Hon bredvid mig hade nämligen en parfym, som inte luktade så särskilt gott. Lite grann som äldre ryska kvinnor skulle kunna ha, om ni fattar, men som verkligen verkligen fick mig att tänka på min barndom. Det är konstigt att äckliga lukter, och smaker, kan lukta och smaka gott bara för att man har mysiga minnen till dem. Och sen började jag tänka på Mando Diao, kanske för att jag åkte förbi Borlänge. Och då, då hör jag precis någon säga de orden, Mando Diao alltså, någon som pratar i telefon. Och av samtalet att dömma så pratade hon med någon i bandet. Vilket gjorde mig gladgladglad men också lite sotis. Nä fy tusan, måste sluta innan jag blir besatt på riktigt!

Nu hoppas jag att det ringer på dörren snart, lite ensamt här och börjar bli otålig och stört hungrig. Och PEPP.

Icke att förglömma är också att det är den internationella PI-dagen idag. Måste firas!

Imorn imorn imorn imorn imorn imorn imorn imorn
imorn imorn imorn imorn imorn imorn
imorn imorn imorn imorn imorn


I morgon. Fredag den trettonde. Bland annat ja.

Two sheep in a field, one says, "Baaaaaaaaaa!"
The second says, "Damn! I was just going to say that!"


Nu är jag i Dalarna igen. Därför denna;

Känns som om jag tagit mig igenom dagen sovande, fast med öppna ögon. Zombiewalkat och zombiesuttit och zombiepratat. Men framför allt har jag zombielyssnat. Lite grann som i gymnasiet fick jag kämpa för att sitta ordentligt och se intresserad ut. Och jag satt i en sal, full med sånnadär amerikanska skolfilmsbänkar. Fast jag går ju inte i skolan. Tokigt va.

Längtar inte sådär galet mycket efter snö och kyla, egentligen. Fi fasiken, när ska det bli ett slut på det här frånochtillandet? Men skidor, skidor, skidor! Har sådanna abstinensbesvär att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och så längtar jag lite efter gården också. Och huset och sjön och torpvägen. Tror jag precis gav mig själv fem vuxenpoäng. Men först är det mars som gäller! Gosh kommer gå så otroligt fort. Typ hej mars, hejdå mars.

Ojsitojsi så bra jag mår idag! Men vad gör man inte när hjärnan är fulltankad med pepp liksom. Har i stort sett bara bra saker att informera om. Humöret är på topp, jobbat och det equals välbehövda money. Och jag fick toppenbra cred från förskolan och det som var min första gång. Känna sig duktig. Och jag sprang på två trevliga personer på vägen hem och det inkluderade då två trevliga pratstunder. Som också var välbehövda. Har liksom varit jag, småbarn och sextioåringar den här veckan. Sen fick jag också höra att fintösen kommer på snabbvisit i helgen! Var lite otaggad på en hemmakväll eftersom förra helgen var så lugn. Men nu känns det rätt lugnt. Har massor att sysselsätta mig med här hemma. Typ minnas alla fina gitarrackord som har flygit iväg i dimman och satt sig på en stubbe i Lappland eller så. Lektion imorn! Och lite annat. YES.

För alla nyfikna små hönor har jag lagt upp bilder längre ner. Sånnadär i miniatyr för första gången

Idag satte jag mig på pendeln utan huvudvärk! Och jag höll morgonsamlingen ensam och det var kaoskaoskaos. Men har visst fått en massa beröm av personal så jag är klad ändå. Efter det blev det Östermalmsgubbar och antikaffärer för hela slanten. Sen reastaurang Samuraj och sukiyaki och jag är mättmättmätt. Extremt mysig kväll. Och en faktiskt rätt okej dag också. Höll på att kolapsa igår nämligen men nu ser jag fram emot imorgon. Money! Liksom.

klicka
   

Ohmy frikking. Inte trodde jag att det var så här utmattande. Det är nästan efter-Burger-King-en-lördag-känsla jag har när jag sätter mig på pendeln och sen zombiewalkar hemmåt. Och en stor kopp te och en filt och soffan och ett mörkt och tyst vardagsrum så fort jag bara kan. Börjar fundera på om jag ska ha på mig öronproppar. Men vågar inte fråga. Känns så divigt och typ åhnejminnagelgickav-varning. Får kanske smuggla in dem när ingen ser. Typ schhhh. Dagen i sig var i och för sig bra! Har lärt mig att ryta och se saker jag inte såg tidigare. Men balansen mellan att vara glad och avslappnad och en bitter tjursurtant är svår. Men älskar när jag blir kallad fröken! Hähä. Och de flesta är faktiskt snälla. De flesta.

Men nu då? Rastlös så jag spricker. Nä, for fasiken, nu måste jag hitta på något kul och meningsfullt. Faktiskt.

Mår fortfarande lite illa sen korven jag åt. RAFFRAFF i all ära men inte massproducerad slafskorv. Men man måste ju föregå med gott exempel när man arbetar på dagis! För det är det jag har gjort idag. Fniss. Lite depressed och nere var jag ändå, sådär på eftermiddagen. Men CARPEDIEM! Fick ett kul telefonsamtal samt en såndär trevlig akustisk spelning på kvällen. 

Nu är jag så galet chokladsugen så jag nästan inte vet vad som är upp och ner. Varm choklad nästa.

Förutom film, vänner och engelska blev det också lite family den här helgen. Åkte till systers familj där min bror med flickvän bjöd på middag! Sen på bussen hem blev jag kär i kärleken. Sjukt fövirrande känsla, haha. Eller så blev jag bara lite hög på sjukt bra musik. Sånt är så svårt att se skillnad på. Men tror det var musiken, för har inte sådär lyssnat på riktigt, ni vet så man typ absorberar varenda liten ton och takt och slag, så det känns i hela kroppen och magen, på väldigt länge. Inatt ska jag sova med mobilen på, så ring mig inte. Jag hoppas nämligen jättejättemycket att vikariepoolen väcker mig imorgon. Då blir jag glad. Och önska mig lycka till på engelskan imorn! Natti.