multa

Scheisse vad hela kroppen känns som en förlamad val. Har stått upp nästan hela dagen med ett leende bort till öronen och jag vet inte hur många gånger jag har sagt meningen "Hello, may I help you?". Men man känner sig sjukt vuxen och prydlig i sin outfit. Imorgon är det tio timmar till, vilket jag inte ser sådär galet mycket fram emot. Men jag är glad ändå.

You always pass failure on the way to success

Passande rad som en msnkontakt råkade heta. Igår var en megabra dag full av action. Är ju en sån som gillar när det händer saker.  Det var utbildning inför imorn och KTH och Kim och pastasås och gitarr och Håkan och Barbapapparemixer. Sen var det lite mer gitarr. Lördagskvällen innan var också fin. Summan av kardemumman är alltså att jag ger söndagen fem av fem toasters. Idag var en inte alls lika bra dag men det behöver vi ju inte tala om, när vi har hela söndagen att glädjas åt. Imorn kommer jag gå klädd som en flygvärdinna och prata engelska hela dagen. Den du!

Framgång föder framgång. Och tvärtom

Sådär vid halvåtta i morse, på en lördag icke att förglömma, tog jag på mig skor och ryggsäck och gav mig ut på en promenix. Hurtigt tänker ni då! De flesta byarna jag passerade sov och tror inte jag mötte en enda bil. Bara en och annan hundägare. Fast helt säkert vet jag inte, hade tankarna på annat. En timme senare satt jag på ett tåg bredvid ett iskall fönster och ett ofungerande element. Vilket gjorde det omöjligt att somna. Vilket var min plan. Att sova alltså. Istället fick jag sitta och dryga och göra ingenting. Mest satt jag och luktade faktiskt. På en tant. Hon bredvid mig hade nämligen en parfym, som inte luktade så särskilt gott. Lite grann som äldre ryska kvinnor skulle kunna ha, om ni fattar, men som verkligen verkligen fick mig att tänka på min barndom. Det är konstigt att äckliga lukter, och smaker, kan lukta och smaka gott bara för att man har mysiga minnen till dem. Och sen började jag tänka på Mando Diao, kanske för att jag åkte förbi Borlänge. Och då, då hör jag precis någon säga de orden, Mando Diao alltså, någon som pratar i telefon. Och av samtalet att dömma så pratade hon med någon i bandet. Vilket gjorde mig gladgladglad men också lite sotis. Nä fy tusan, måste sluta innan jag blir besatt på riktigt!

Nu hoppas jag att det ringer på dörren snart, lite ensamt här och börjar bli otålig och stört hungrig. Och PEPP.

Icke att förglömma är också att det är den internationella PI-dagen idag. Måste firas!

Imorn imorn imorn imorn imorn imorn imorn imorn
imorn imorn imorn imorn imorn imorn
imorn imorn imorn imorn imorn


I morgon. Fredag den trettonde. Bland annat ja.

Two sheep in a field, one says, "Baaaaaaaaaa!"
The second says, "Damn! I was just going to say that!"


Nu är jag i Dalarna igen. Därför denna;

Känns som om jag tagit mig igenom dagen sovande, fast med öppna ögon. Zombiewalkat och zombiesuttit och zombiepratat. Men framför allt har jag zombielyssnat. Lite grann som i gymnasiet fick jag kämpa för att sitta ordentligt och se intresserad ut. Och jag satt i en sal, full med sånnadär amerikanska skolfilmsbänkar. Fast jag går ju inte i skolan. Tokigt va.

Längtar inte sådär galet mycket efter snö och kyla, egentligen. Fi fasiken, när ska det bli ett slut på det här frånochtillandet? Men skidor, skidor, skidor! Har sådanna abstinensbesvär att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och så längtar jag lite efter gården också. Och huset och sjön och torpvägen. Tror jag precis gav mig själv fem vuxenpoäng. Men först är det mars som gäller! Gosh kommer gå så otroligt fort. Typ hej mars, hejdå mars.

Ojsitojsi så bra jag mår idag! Men vad gör man inte när hjärnan är fulltankad med pepp liksom. Har i stort sett bara bra saker att informera om. Humöret är på topp, jobbat och det equals välbehövda money. Och jag fick toppenbra cred från förskolan och det som var min första gång. Känna sig duktig. Och jag sprang på två trevliga personer på vägen hem och det inkluderade då två trevliga pratstunder. Som också var välbehövda. Har liksom varit jag, småbarn och sextioåringar den här veckan. Sen fick jag också höra att fintösen kommer på snabbvisit i helgen! Var lite otaggad på en hemmakväll eftersom förra helgen var så lugn. Men nu känns det rätt lugnt. Har massor att sysselsätta mig med här hemma. Typ minnas alla fina gitarrackord som har flygit iväg i dimman och satt sig på en stubbe i Lappland eller så. Lektion imorn! Och lite annat. YES.

För alla nyfikna små hönor har jag lagt upp bilder längre ner. Sånnadär i miniatyr för första gången

Idag satte jag mig på pendeln utan huvudvärk! Och jag höll morgonsamlingen ensam och det var kaoskaoskaos. Men har visst fått en massa beröm av personal så jag är klad ändå. Efter det blev det Östermalmsgubbar och antikaffärer för hela slanten. Sen reastaurang Samuraj och sukiyaki och jag är mättmättmätt. Extremt mysig kväll. Och en faktiskt rätt okej dag också. Höll på att kolapsa igår nämligen men nu ser jag fram emot imorgon. Money! Liksom.

klicka
   

Ohmy frikking. Inte trodde jag att det var så här utmattande. Det är nästan efter-Burger-King-en-lördag-känsla jag har när jag sätter mig på pendeln och sen zombiewalkar hemmåt. Och en stor kopp te och en filt och soffan och ett mörkt och tyst vardagsrum så fort jag bara kan. Börjar fundera på om jag ska ha på mig öronproppar. Men vågar inte fråga. Känns så divigt och typ åhnejminnagelgickav-varning. Får kanske smuggla in dem när ingen ser. Typ schhhh. Dagen i sig var i och för sig bra! Har lärt mig att ryta och se saker jag inte såg tidigare. Men balansen mellan att vara glad och avslappnad och en bitter tjursurtant är svår. Men älskar när jag blir kallad fröken! Hähä. Och de flesta är faktiskt snälla. De flesta.

Men nu då? Rastlös så jag spricker. Nä, for fasiken, nu måste jag hitta på något kul och meningsfullt. Faktiskt.

Mår fortfarande lite illa sen korven jag åt. RAFFRAFF i all ära men inte massproducerad slafskorv. Men man måste ju föregå med gott exempel när man arbetar på dagis! För det är det jag har gjort idag. Fniss. Lite depressed och nere var jag ändå, sådär på eftermiddagen. Men CARPEDIEM! Fick ett kul telefonsamtal samt en såndär trevlig akustisk spelning på kvällen. 

Nu är jag så galet chokladsugen så jag nästan inte vet vad som är upp och ner. Varm choklad nästa.

Förutom film, vänner och engelska blev det också lite family den här helgen. Åkte till systers familj där min bror med flickvän bjöd på middag! Sen på bussen hem blev jag kär i kärleken. Sjukt fövirrande känsla, haha. Eller så blev jag bara lite hög på sjukt bra musik. Sånt är så svårt att se skillnad på. Men tror det var musiken, för har inte sådär lyssnat på riktigt, ni vet så man typ absorberar varenda liten ton och takt och slag, så det känns i hela kroppen och magen, på väldigt länge. Inatt ska jag sova med mobilen på, så ring mig inte. Jag hoppas nämligen jättejättemycket att vikariepoolen väcker mig imorgon. Då blir jag glad. Och önska mig lycka till på engelskan imorn! Natti.

Resan från Odalhem till gård och stuga. Ett tåg som snörvlar sig fram. Från ett mulnande Stockholm till ett landskap fyllt av snö, med packning större än sig själv, för att köra utan att ploga.

Den här helgen blir fylld av film, vänner och engelskaförberedelser. And remember, there is no spoon. Puss.

Alltså, jag orkar inte. Det känns som om jag bor i en vadderad bubbla. Allting jag gör känns ansträngande och om någon pratar med mig tar det ett tag innan jag förtsår vad de har sagt. Dessutom känner jag mig tråkig. Jag kanske fortfarande är förkyld? Eller så har jag typ vitaminbrist som leder till trötthet som leder till. Nånting. Järnbrist är det i alla fall inte för nu har jag börjat äta KÖTT. På riktigt alltså. Inte några gånger per år, som det kunde vara förut, utan snarare några gånger i veckan. Och det är MYCKET. Särskilt gott är det inte. Men ok. RAFFRAFF se upp så jag inte börjar gå lös på människor!

I morse bokade jag tre biljetter till Göteborg och tillbaka. Sista helgen i mars ska bli alldeles splendid. Kvällen den 23 ska bli det med. För då ska jag på på date med Bob Dylan, tillsammans med några ähum tusen till. Och nu blev jag påmind att jag måste plugga engelska till provet på måndag. Ska kanske baka lite kolakakor först. Men då måste jag gå en promenad också. Bah, jag hatar att det är sportlov  nu för då ringer inte vikariepoolen och jag är sjukt rastlös, uttråkad och fattig! Ikväll hittar ni mig btw på Strand. Dansandes till Peter Bjorn and John. Ohyes.




PB&J på Sommartoppen i Östersund 06

Alltså, I got the skills that kills! Nu kan jag inte bara tillverka snygga dreads och knyta in dem. Jag kan också fästa löshår. Sånt där fint, ni vet. Tog visserligen fem fruktansvärda timmar. Men det gjorde ju inget eftersom jag hade sånt mysigt sällskap. Borde seriöst skapa en extensionssalong. My first own business company. Jag kan ju designa något snyggt visitkort och så kan jag dela ut det till folk jag träffar på viktiga möten och konferenser. Och sen måste jag ha ett snyggt och käckt namn. Nåt i stil med Hair4U eller Hair vare klippt. Kanske skulle det heta Hairstuguberget? Rätt och slätt liksom.

Och om ni undrar, så finns det faktiskt ett engelskt ord för fjortis. Nämligen barabam-tish: Fourteen-year-old! Passande va? Men tydligen kan man också säga jailbait. Låter kanske lite bättre.

Alltså god, om det inte hade varit för det lilla faktumet att det snöade när jag vaknade imorse, hade jag gjort ett glädjeskutt och en trippelvolt över att det är vår! Helt härlig promenad jag gick alltså. Blev förvånad över att jag orkade gå så länge också. Och mår hör och häpna mycket bättre efter den! Den här förkylningen kanske inte blir så långvarig och utdragen som jag trott. Och på tal om ingenting, Whatz up med alla gå-ner-i-vikt-program? Om tjocka amerikaner eller engelsmän som kämpar mot sin fetma. Motion och ny diet och tårar och frustaion. Finns seriöst tusen program med samma koncept, sänds säkert flera i veckan. Om det inte är något realityprogram så är det nån slags tävlingsshow. Och jag faller för det varje gång! Sitter där framför TVskärmen och hejar på. Och nah, har du bara lyckats gå ner three pounds på en vecka? Ack ack. Alltså. Jag är störd.

Mitt huvud är fullproppat med bomull och jag har en päls i min hals. Med andra ord är jag alldeles förkyld. Sov tolv timmar i sträck i natt, med flera lager kläder och så mycket filtar att jag knappt kunde röra mig för tyngden. Men mår ändå sämre idag än igår. Finns dock inte så mycket att göra åt det. Förutom att fördriva tiden med filmer och serier! Hela morgonen har jag kollat på TV. Och alltså, all kärlek åt The Big Bang Theory! En äkta nördserie. Alla karaktärer och allt de sa, SÅ klockrent! Och skrattade jag inte högt åt skämten så blev jag alldeles mysig inombords av alla fysiktermer. Får ta och klura ut när ordinarie sändningtid är och bli ett äkta fan. Det finns dock en risk att jag upptäcker att det är jättetråkigt, när jag sitter där med tusen föväntningar och huvudet fritt från bomull. Aja, får se om jag orkar mig ut på en promenad lite senare. Har ni sett vädret eller? Apafint!

Jag sover jättedåligt. Vrider ocn vänder på mig och vaknar hela tiden. Skitjobbigt. Så när jag kom hem idag, vid tiotiden redan, så beslöt jag mig för att gå och lägga mig. Tänkte passa på att sova lite medan byggteamet var ute på lunch. Har ju dessutom gått och blivit förkyld och alla vet ju att det bästa man kan göra då är just att sova. Men självklart. Alltså vad är oddsen att telefonen ringer fem gånger? Den har inte ringt på hela dagen men just då, FEM! Precis när jag nästelinästan har somnat så ringer den. Ni vet sådär när man börjar flyga iväg i tankarna, typ som om man drömmer, men ändå inte riktigt somnat på riktigt. Orka. Och sen passande nog kom byggteamet tillbaka och började hamra och borra och springa och pladdra, så inte blev det någon mer sömn för mig inte! Istället blev det majsgröt. Min traditionella jag-mår-illa-och-har-ingen-aptit-det-här-är-det-enda-jag-kan-tänka-mig-att-äta-mat. Och till det kollade jag på Anne Frank. Mitt hjärta åt surfthechannel. Den sidan har verkligen blivit min bästa kompis när jag är ensam. Men nu ska jag sluta vara ensam. Typ åka lite tunnelbana och träffa lite vänner.

Igår blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Helt dåligt var det inte. Men konstigt. Eftermiddagen och kvällen blev i alla fall alldeles förträfflig. Varför har man inte sånna kvällar oftare? Härlig morgon också. Tänk om livet alltid skulle vara så. Långa frukostar med någon man tycker om. Sitta och dricka tio koppar te i en evighet nästan. Eller i alla fall mellan nio och tolv. Inte slänga i sig frukost på tio minuter med TVn som sällskap liksom. Nu är jag hemma och nu ska jag läsa. Den boken jag trodde skulle vara hans tråkigaste har visat sig vara rätt bra. Ska nog sluta ogilla Nick Hornby faktiskt.

Igår var jag depp idag är jag pepp! Jag kuggade och det sänkte mig totalt. I typ en timme eller två, sen började jag blicka frammåt och tänkte åtminståne lite positiva tankar. Jag hade inte gjort så allvarliga fel så förhoppningsvis klarar jag det galant nästa gång.

Idag hade jag jättekul! Kurs is the shit och läraryrket is the shit. Har aldrig varit mer motiverad att bli just lärare. Kommer i och för sig inte få för mig att utbilda mig till det helt plötsligt men man kan ju alltid drömma lite om det. Ungefär som att man drömmer om att jobba som delfinskötare (lågstadiedröm oyeah), eller att bli glassbilsförare (dagisdröm oyeah), eller en skitrik och jättekänd skådespelare.  Eller något annat kul. Hur som helst har jag två jobb på G och har ingen aning om vilket jag ska välja. Skulle med stor sannolikhet gå att kombinera båda men orkar inte med att ta på mig så mycket grejer och ansvar igen. Hursomhelst. Provjobba imorn. Härligt!