multa

Framgång föder framgång. Och tvärtom

Sådär vid halvåtta i morse, på en lördag icke att förglömma, tog jag på mig skor och ryggsäck och gav mig ut på en promenix. Hurtigt tänker ni då! De flesta byarna jag passerade sov och tror inte jag mötte en enda bil. Bara en och annan hundägare. Fast helt säkert vet jag inte, hade tankarna på annat. En timme senare satt jag på ett tåg bredvid ett iskall fönster och ett ofungerande element. Vilket gjorde det omöjligt att somna. Vilket var min plan. Att sova alltså. Istället fick jag sitta och dryga och göra ingenting. Mest satt jag och luktade faktiskt. På en tant. Hon bredvid mig hade nämligen en parfym, som inte luktade så särskilt gott. Lite grann som äldre ryska kvinnor skulle kunna ha, om ni fattar, men som verkligen verkligen fick mig att tänka på min barndom. Det är konstigt att äckliga lukter, och smaker, kan lukta och smaka gott bara för att man har mysiga minnen till dem. Och sen började jag tänka på Mando Diao, kanske för att jag åkte förbi Borlänge. Och då, då hör jag precis någon säga de orden, Mando Diao alltså, någon som pratar i telefon. Och av samtalet att dömma så pratade hon med någon i bandet. Vilket gjorde mig gladgladglad men också lite sotis. Nä fy tusan, måste sluta innan jag blir besatt på riktigt!

Nu hoppas jag att det ringer på dörren snart, lite ensamt här och börjar bli otålig och stört hungrig. Och PEPP.

Icke att förglömma är också att det är den internationella PI-dagen idag. Måste firas!