multa

Ohmy frikking. Inte trodde jag att det var så här utmattande. Det är nästan efter-Burger-King-en-lördag-känsla jag har när jag sätter mig på pendeln och sen zombiewalkar hemmåt. Och en stor kopp te och en filt och soffan och ett mörkt och tyst vardagsrum så fort jag bara kan. Börjar fundera på om jag ska ha på mig öronproppar. Men vågar inte fråga. Känns så divigt och typ åhnejminnagelgickav-varning. Får kanske smuggla in dem när ingen ser. Typ schhhh. Dagen i sig var i och för sig bra! Har lärt mig att ryta och se saker jag inte såg tidigare. Men balansen mellan att vara glad och avslappnad och en bitter tjursurtant är svår. Men älskar när jag blir kallad fröken! Hähä. Och de flesta är faktiskt snälla. De flesta.

Men nu då? Rastlös så jag spricker. Nä, for fasiken, nu måste jag hitta på något kul och meningsfullt. Faktiskt.