multa

Igår blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Helt dåligt var det inte. Men konstigt. Eftermiddagen och kvällen blev i alla fall alldeles förträfflig. Varför har man inte sånna kvällar oftare? Härlig morgon också. Tänk om livet alltid skulle vara så. Långa frukostar med någon man tycker om. Sitta och dricka tio koppar te i en evighet nästan. Eller i alla fall mellan nio och tolv. Inte slänga i sig frukost på tio minuter med TVn som sällskap liksom. Nu är jag hemma och nu ska jag läsa. Den boken jag trodde skulle vara hans tråkigaste har visat sig vara rätt bra. Ska nog sluta ogilla Nick Hornby faktiskt.