multa

Gick en promenad och kom på mig själv med att gå runt och känna mig allmänt lycklig. Hamnade hejsanhoppsan uppe i Dalarna igår. Kommer vara här en vecka till ungefär. Nu hänger allt på Bengt, på mamma, men kanske framförallt på mig. Så egentligen är det rätt jobbigt. Jag fattar inte varför jag får blackout så fort jag sätter mig i en bil. Om jag var en doktor skulle jag avråda mig själv från att sätta mig i bilar eftersom de ingiver mig stress med stort S. Jag kommer gå in i en bilvägg snart. Haha. But it's true. Om jag bara kan skaffa den där fucking lappen så jag kan skaffa mig ett liv snart.

Måste bara berätta om en kul grej som hände igår. Jag ringde till telias support, för internet krånglade. Får då höra av en mekanisk växel att jag kommer få prata mig fram istället för att knappa mig fram.

"Så, vad gäller ditt ärende?"   (Jag svarar Internetanslutning)
"OK. Internet."   (Duktig, tänker jag. Sen blir datorrösten tyst, länge. Jag är också tyst)
"Förlåt, jag uppfattade inte, om det gäller något annat, säg Annat"   (Eftersom det inte var något annat, utan internet, som hon precis kommit framtill, så är jag ju fortfarande tyst)
"Förlåt, jag uppfattar fortfarande inte, om gäller något annat, säg Annat"   (IGEN. Jag är tyst)
"Förlåt, jag uppfattar fortfarande inte, om gäller något annat, säg Annat"   (För att komma därifrån säger jag då Annat)
"JAHA. Något annat. Stämmer det?"   (Jag svarar Nej)
"Förlåt, uppfattade jag fel?"   (Jag svarar Nej, varvid telefonhelvetet fortsätter:)
"Förlåt, uppfattade jag fel?"   (NEJ)
"Förlåt, uppfattade jag fel?"

GAAAAAH. Men tillslut vart gav hon upp och jag fick tack gode gud knappa mig fram.