multa

Idag kände jag verkligen att yes. Jag gillar barn. Både igår och idag var jag på ett ställe jag vart på tidigare och därmed kom jag lättare in bland personalen. Och idag kunde jag alla barnens namn och allt blir liksom så mycket lättare och roligare då. Och vissa är så söta att man bara vill äta upp dem och snälla var de allra flesta också. Därför kom jag fram till att jag faktiskt gillar, nästan älskar, barn. Ända tills en viss liten unge ramlar av cykeln och gråter. Jag springer dit och precis då, när jag satt mig på huk och ska kolla hur läget egentligen är. Då skriker han värre än ni kan föreställa er. Som världens mest gälla signal. Om ljud kunde döda så skulle jag inte kunnat sitta här ikväll och skriva det här. Scheisse, ljudvågorna tryckte mig flera meter upp i luften och mina öron förlorade medvetandet.

Men annars var det en rätt okej dag. Träffade en vän efter jobbet och det var trevlans. Lyckades shoppa något till mig själv för första gången på flera månader (presenter till andra och så måste man ju liksom köpa). Vart därför lite hyper och glad och skuttade runt med min nya fina väska i handen. Corny. I know.