multa

Idag var jag ledig vilket var väldigt najs. Efter att ätit såndär god gröt som Viktor lärt mig så åkte jag till Skärholmen för att gå på banken samt handla lite mat. Självklart självklart, under all denna finanskrishysteri så var det freaking lång kö. Femtioen fina nummer var före mig vilket resulterade i att jag sprang runt på ett flertal fönstershoppingrundor för att fördriva tiden. Det var dock inte värre än när jag följde med en vän när hon skulle köpa tågbiljetter till Emmaboda (åh<3) då det var 120 nummer före oss. Haha, rena skämtet ju! Tillslut vart det i alla fall min tur och jag fick äntligen ut min efterlängtade lön. Sen åkte jag hem för att göra sista engläxan samt prata i telefon med syster och Göteborgstösen. Efter flera om och men tror jag vi kom fram till att jag äntligen äntligen ska ner dit första helgen i november. På kvällen vare komvux men innan det en liten fika med en annan vän. Jag drack en übersöt och ljummen varmchoklad.

Finanskrishysteri. Överallt, tidningar, tvprogram och på nyheterna. Överallt är det en sådan extrem allvarlighet. Och jag sitter och stickar (yesbox, måste ju göra själ av min fina bakgrund) och lyssnar och försöker suga åt mig allt men känner inte av krisens allvar alls. Okej, det kan till viss del bero på att jag inte har några sparpengar eller lån eller aktier att bekymra mig över men jag tror också att jag har en väldigt avslappnad det ordnar sig -attityd. Det finns liksom inte i min värld att något dåligt skulle kunna hända. Och seriöst nu, vad är det värsta som kan hända för Sverige? Ekonomi är så galet komplext och jag fattar verkligen ingening. Eller inte mycket i alla fall.