multa

Okej, nu är det ute för allmänheten. Jag tror i och för sig att det bara är min biträdande chef som vet om det, men ändå. Jag har sagt upp mig. Eller inte formellt, inga papper and so on, men han vet om det. Han sa först att jag inte fick det och att det var tråkigt, mycket tråkigt att jag skulle sluta. Och det är det. Faktiskt. Fick en såndär klump i halsen som jag hade när jag sa hejdå till min bildlärare, och min svenskalärare, sådär i början på juni. Avsked är lite av det värsta jag vet. Att skiljas från det som har blivit ens vardag, ens trygghet liksom. Skulle utan tvekan kunna böla om jag skulle säga hej då till min värsta fiende. Om jag nu skulle vara så korkad att ha en vill säga.

Snart kommer väl stressen, typ hej hopp! Vad ska jag nu göra med mitt liv de närmaste månaderna? Men jag kollar runt på ams och tror ju påriktigt att jag är konkurenskraftig och har en chans. På nåt bra alltså. Kanske är jag alldeles jättenaiv men det ska nog ordna sig skaruse. Men inte ännu för nu är det massa annat kul som snurrar runt mig, typ Skägget i brevlådan och midnattsbio, nyår och lite körkort och sånna saker.